lördag 5 januari 2013

Bonussamtal

"Cecilias telefon, Gunilla..." Så kunde det låta när jag lätt anfådd lyfte kollegans telefonlur i början på 80-talet. Vanan att svara i ringande telefoner oavsett vems det är har nästan helt upphört. En stadig telefon av modellen Dialog med ringskiva eller möjligtvis en modernare Diavox med knappar stod på varje tjänstemans skrivbord, ansluten till telefonjacket med en sladd.
Efter ett möte kunde skrivbordet vara fyllt med små käcka telefonlappar från  hjälpsamma kollegor. Jag minns att det t.o.m. fanns förtryckta små block avsedda för telefonmeddelanden. Det var före post-it-arnas intåg.
Nu som då kan man irriteras över telefoner som ingen svarar i, men det är knappast så att man svarar i någon annans telefon. Frågan är om man ens hinner fundera ut hur man gör. På ovan nämnda modeller var tekniken enkel; lyft luren och prata. Idag har varje fabrikat och modell sitt sätt och det är mer än en gång som jag inte har vetat hur jag ska svara när det ringer i min egen telefon när jag har fått en helt ny.
Egentligen är det på samma vis i privatlivet. Idag när alla har mobiltelefon ringer man direkt till den man söker. Tidigare kunde man både som uppringare och svarare få sig ett bonussamtal med väninnans make, kollegans hustru eller barnens kamrater och deras föräldrar.

tisdag 1 januari 2013

Ljus i mörkret

Så här års är jag nog i det närmaste att betrakta som en ljusmissbrukare. Värmeljus i lyktor, långa herrgårdsljus i mässingsstakar och knubbiga blocksljus i regnbågens alla färger.
Hittills har jag inte funderat så mycket på vad de är gjorda av men det ska ändras. Många ljus är både dåliga för miljön och hälsan. Hädanefter blir det svanenmärkta av stearin. Har hittat det både på ICA och Åhléns.